Idag känns det som om man har haft en kniv inkörd i bröstbenet. Så himla ont jag har haft. Känns överjävligt att råka ut för detta. Tänk er att man tar en stor kökskniv, sticker in i benet och vrider lite. Vi pratar om total smärta och idag var det mycket. Håller nog på att bli förkyld, brukar komma då nämligen. Problemet är ju då att man har svårt att koncentrera sig på jobbet. Men ja ja vad göra liksom, gnälla hjälper ju inte direkt.Får ta några ipren ikväll.

Blev i alla fall bättre när man kom hem och man mötes i dörren av en sjuk son som är på väg upp för trappan och det första han säger hej pappa, älskar dig. För att någon minut senare komma in i vardagsrummet och sätta sig ner brevid en snörvlande och hostande hustru som förklarar för en att man är bäst i världen :-)och att hon har saknat en så himla mycket. Och sist men inte minst när lilltjejen kommer med en alldeles sönderkramad chokladbit och säger att den har hon minsann sparat till mig.

Det är under sådana här omständigheter när man mår som man gör och övriga familjen också mår sådär som man inser hur otroligt, ofantligt mycket man älskar sin familj.

Man inser att man är bland de mest lyckligaste lottade männen i världen :-)