Midvinternattens köld är hård,
Stjärnorna gnistra och glimma.
All sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Står där så grå vid lagårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast den ej det lär båta
över en underlig gåta.
Viktor Rydberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar