Just nu känner man sig totalt känslomässigt tom. Man är komplett nollad. Orkar inte känna någonting och det är väldigt trist och tragiskt. Anledningen till detta är att just nu är det skit överallt tycker jag. Det är tjurigt både privat och på jobbet och det är inte enkelt. Man är i ett känslomässigt limboland där man inte törs känna efter för gör man det så är man rädd att den lilla muren man har byggt blir totalrivendemolerad meddetbums och det vill man inte just nu kan man säga. Det som är lite sorligt och trist är att det drabbar personer som man älskar och tycker ofantligt mycket om. De ända som man inte vill skall känna av detta kaos man har inom sig är sina barn. De får all uppmärksamhet man lyckas ta fram. De är verkligen ens ljus i detta konstiga halvmörker.

Man för göra som i sagan "jätten och guldägget" plocka ut sitt hjärtat med alla känslor placera det i en anka och låta den ankan lägga ett guldägg på en ö någonstans långt långt bort i en sjö..... där man inte kan komma åt guldägget med hjärtat förrän allt har rätt ut sig. Nu var jag kanske lite hård... men ibland hade det varit väldigt skönt att kunna göra det.