Då var det klart, nu är min lilla sköldkörtel borta. Man är hemma, är hes som jag vet inte vad, så min lovande karriär som operasångare får jag lägga på hyllan. Har inte så ont i halsen som jag trodde att jag skulle ha men är väldigt trött.  Man är pigg i knoppen men trött i kroppen. Min far var över idag och det gick ju riktigt bra ända tills i slutet. Då kände man bara att man ville lägga sig ner och vila.

Har kikat lite på mitt snitt/ärr på halsen  som jag kommer till att få och konstaterade lite halvt road att just nu kvalar jag nog in på London dungeon under scenen "The demon barber of felet street"

Men för övrigt vilken resa och vilken höst jag har varit med om. Och jag hoppas att inte ens min värsta fiende får uppleva allt det jag har upplevt. Har aldrig kraschat så som jag gjorde och jag som alltid trott att jag är den som är stor och stark. Så fel man hade, man är verkligen ynklig när det gäller sådana här saker. Tur att man har haft folk att prata med OCH att man faktiskt har vågat berätta hur man känner och mår OCH att man samtidigt har vågat tagit emot folks/vänners/ människors kärlek, värme och omsorg. Och man har förstått  att folk verkligen har brytt sig om hur lilla jag mår. Nu är det sjukskrivning som gäller någon vecka framöver sen så är det åter tillbaks till livet och förhoppningsvis ett helt annat typ av liv.

Får önska som vanligt en trevlig kväll och  ni som undrar så kan jag meddela att jag just nu har börjat avverka Harry Potter filmerna. Och det bästa med allt detta är att de fungerar alldeles utmärkt till Ben & Jerry´s.