I helgen har jag råkat ut för något som jag hoppas verkligen ingen råkar ut för. Jag har haft ångest för först gången i mitt liv. Och jag kan säga att de som säger att de har ångest men aldrig riktig upplevt ångest vet verklige inte vad de pratar om.  Vi snackar svettningar, yrsel, spända muskler, knäsvaghet och svårt att koncentrera sig. Upplevelsen att befinna sig ett rum eller snarare ett glasrum och se hur livet pågår utanför och att man inte är riktigt delaktig är hemsk. Riktigt hemsk om jag får säga det och allt känns bara själlöst , väldigt konstigt. Hela kroppen känns som om den bara skall fly från en fara.... vilken fara kan man då tänka sig. Gick in och läste  på nätet om just ångest och det visar sig att ca 77 % av alla människor som drabbas av en traumatisk händelse råkar ut för detta. Helt galet att det finns statistik på detta, men det finns det tydligen, det finns statistik på allt.  Ett sätt att lätta ångesten på är att bland annat skriva och prata om det man är med om så här gör jag ett försök.

Mitt trauma är att jag skall in och opereras, för tydligen så har min sköldkörtel balat ur så jag har något som heter struma. Struma är i sin tur ett samlingsnamn för sköldkörtelns alla sjukdomar och antagligen så är det ärftligt. Tanke på att min mor har haft det, min mormor har haft det och min mors kusin har haft det och alla har blivit opererad mot detta. Och min mor  och mors kusin lever i all välmående efter operationen. Ända skillnaden är att de måste ta något som heter levaxin resten av livet eftersom det är just det hormonet som tillverkas i sköldkörteln. Detta kommer jag också till att få gör när jag har gjort min operation. Lite kuslig fakta är att ca 30 % av Sveriges befolkning lär lida av sköldkörtelproblem så det är ju lite av en folksjukdom om nu det kan vara till någon tröst.

Har känt till eller anat detta ända sedan i våras men det är just nu som det krisar och det beror väl på att just nu väntar man bara på att få lov att komma in och opereras. Man vill få en tid helt enkelt så man kan få åka in och få det gjort. Har i och för sig blivit lovad att det skall ske innan oktober är slut. Men man vet aldrig med sjukvården men jag hoppas i alla fall

Nåja om man nu går tillbaks till min sjukdomsbild så är det så här att jag har en knöl på ena sidan på min sköldkörtel vilket med stor sannolikhet är då knölstruma..... eller om man har otur cancer. Och det är just det som är strulet i mitt fall, man vet inte riktigt vad det är  jag har. För på en sexskalig skala ligger jag på en fyra och det innebär att de inte vet vad det är för små rackans celler i denna här knölen. Därav att den skall bort vilket för min del är en helt väldans vettig lösning. Skulle det nu visa sig att det är cancer så kan man tydligen bota upp till 95 % av denna typen vilket också låter väldigt bra. Men man är ändå trots allt väldigt oroligt, man inser att man inte är odödlig och kommer leva för evigt. Man inser att man är jäkligt liten och ynklig när allt kommer omkring och den person som man normalt sett är kan försvinna väldigt snabbt.

Det som är så sjukt är att fastän man vet att man har ångest (vilket det heter) så kan man inte bara slå det ur sitt sinne. Det är som om kroppen inte lyssnar på ens hjärna utan bara lever sitt eget liv vilket är väldigt oläckert.

Nä nu har jag fått skriva av  mig lite. Just nu så vill jag bara få en tid till operation och få det undanstökat. Och sen att man har operationsrädsla gör ju saken inte så mycket bättre....... blä blä blä säger jag.

Hoppas att allt detta går över väldigt snabbt så att man kan få sitt liv tillbaks. Tycket det var otroligt jobbigt när vi inte fick vårt hus sålt 2011 ...... fast jämfört mot detta så var det rena rama pick nicken.

Tur att man har en sådan underbart fantastik familj, för utan dem så hade allt varit mycket svårare.

Ha en underbar kväll för det skall jag försöka ha :-)