"En tår rinnner ner för min kind, en trött mun ler mot en sprucket hav, mitt hav i min oroliga själ .

 Den smakar salt när den når mina torra läppar. Läppar som saknar kärlekens fukt i månljuset sken. 

Jag önskar att du och jag fann varandra, men allt är bara en skrattande illusion, ett retandes tecken som en hånskrattande clown i ett resande cirkussällskap. 

Jag är trött, trött som natten och min själ är repad i kanten, jag haltar fram och inget känns som förut där jag går på min ensamma strand. 

jag är trött .............................."


Ibland känner man för att skriva lite och idag var en sådan kväll. Har varit mycket idag helt enkelt. Verkligen mycket med det jordiska. Och i morgon är det exakt ett år sedan som jag opererades. Varför  är livet så som det är, varför?